(Detta foto välkomnade alla besökare på pappas gamla webbsida.)
Fågelfoton från sommarstugans trädgård
Sett eller hört på Gotland, ovanför Gannarve i Fröjel, med båda fötterna innanför tomtgränsen.
Fotografier av Åke Svalfors
Nötskrikskrik 2006
”Lägg av å tjata! Ni är så stora så ni kan äta av talgbollen själva!” Min första ”digiscope”-bild, med kameraobjektivet nerstucket i tubkikarens okular.
Koltrastboet 2008
Koltrastens nyfödda i väntan på sista äggets kläckning, 27 maj 2008. Boet ligger i barnkorgstolen som de hittade på vedstapeln bakom uthuset.
Koltrastens ungar i halvtid 4 juni 2008. Det blev faktiskt fyra ungar och nu skriks det efter mat. Föräldrarna travar runt på gräsmattan och plockar allt som rör på sig. Men det är torrt!
Redan 11 juni hoppar ungarna ut, troligen stressade av grannens katt som väl tog två av dem. Nu är det bara avföringen kvar i boets bakkant – plus blöjor till höger ( jiffypot-plast! ).
Halsbandsholken 2008
Halsbandsflugsnappare finns i Sverige bara på Gotland. Notera det breda halsbandet och den stora pannfläcken.
Efter lång kamp hörsammades hanens tjatiga locktoner och en hona accepterar hans flotta holk som skymtar i grenverket. Honan ruvar själv och matas av hanen som efter hand mest ägnar sig åt att freda reviret mot den svartvita hanen i holken bredvid.
Honan har sina speciella kvistar för spaning och vila. Hon får kämpa för ungarna men också mot den ”svartsjuka” grannens inviter. Vår hona blir snart riktigt orädd och dyker inte sällan ner alldeles bredvid oss, när något rör sig i gräset. Strax före midsommar var det dags att lämna boet.
Boet var slarvigt byggt med mest torra grässtrån och blad. Tydligen körde hanen ut en talgoxe vars påbörjade bo ligger under. Så gör flugsnapparna. Dessutom är de polygama!
Trädkryparboet 2008
Trädkryparens bo i en död tall, helt enligt regelboken. Upptäcktes när jag spikade upp gärdssmygsholken till vänster. Honan satt orädd en bit upp på stammen och bråkade när jag ville titta ner bakom barken.
Här låg det fem vita ägg mellan dödveden och den stora lösa barkbiten! Jag kunde sedan sitta 10 meter bort och iaktta föräldrarnas trafik med mat.
Bobalar i holkarna, 2008
Blåmes
Honan bygger boet av ull, hår och enstaka fjädrar, på ett underlag av mossa.
Talgoxe
Mossa dun och en och annan fjäder. Botten av torrt gräs är nog kvar från städningen hösten före.
Svartvit flugsnappare
Boet byggs enbart av honan. Balen utgörs av mossa, rottrådar och allehanda andra material och formas med hjälp av fötterna.
Halsbandsflugsnappare
Slarvigt byggt av torra grässtrån och blad. Inget dun. Bortjagad holkägares bo kan ligga under.
Spillkråka 2010
Myrgodis för ungen. Sitter utanför fönstret och äter myrägg ur den gamla stubben. Det får den gärna göra för oss men tydligen inte för myrorna som bet den överallt där de kom åt.
Den röda huvan är inte riktigt färdig ännu.
Multiholken 2011
Ett mysterium! När jag rensade holken i hörnet hittade jag dessa två våningar.
Underst ligger den bortjagade talgoxens bo. Sedan halsbandsflugsnapparens bo, med tre döda ungar. Hanen hade ju en andra hona att jobba för också. I hennes holk låg två döda ungar. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, som det heter.
I slutet av juni flyttade talgoxar in igen. Det var full fart långt in i juli. Men nu det mystiska: var är våning tre?? Låg de bara på halsbandsungarna? Det kanske var tillräckligt ”mjukt”…
Svartmes 2011/12
Det gäller att kolla baksidorna när meståget kommer. Den här ser ju ut som en talgoxe men har tydligt vitt band upp i nacken och dubbla vita linjer på rygg och skuldror. Och är mindre! Svartmesen är pigg och orädd men mobbas av talgoxarna, som kanske tror att det är ett vanskapt syskon som måste ”tas bort” som gotlänningarna säger. Men han ger sig inte.
2012 hade vi två svartmesar. Kan mycket väl ha missats tidigare år. Enligt boken hör den hemma bland kungsfåglarna i trädtopparna men hos oss lockar både talgboll och fågelbad.
Ägg kvar i holken
Så här skönt har man haft det i talgoxens holk. Men var bobalen så tjock att de aldrig kom åt dessa två ägg, djupt där nere i gropen?
Lena kommentar 2023
Pappa Åke hade gärna med sig kikaren när han skulle ut. Ingen avancerad modell, men tillräckligt för att samla ”kryss”. Han var med i Artportalen och registrerade ofta fåglar han sett (tyvärr inte tillgängligt längre). På sin äldre SVAKI-sidan hade han lagt upp en stor mängd statistik över sina ”kryss”, men även fina fotografier. Jag tänkte att fler skulle få ta del av några av dessa fågelfoton här. (Släktingar: Se även släktsidan.)