Unge Per Recén har en kort viktig roll i vår släkthistoria, kopplat till det tidiga 1900-talets musik- och grammofonhistoria i Sverige.
”Recén musikhand…” är de sista ord som står på den enda lilla lapp som farfar Emil behagat dokumentera sitt yrkesliv med. Den ynkliga kroken var dock tillräcklig för ett få bra napp: Benny Lindskog, sentida avslägsen släkting till Per Recén, hörde av sig och erbjöd både material från Kungliga Biblioteket (KB) och gamla foton. Tack för det! Med material även ur boken ”Den svenska musikhandelns historia” (SMH) liksom ett par gamla telefonkataloger, växer en ganska intressant men ibland motsägelsefull berättelse sakta fram.
Boken sammanställdes av Svenska Musikhandlare Föreningen på 1940-talet. Emil Pettersson var en av initiativtagarna till dess bildande 1926. Han kan dock knappast ha deltagit i bokens redigering, så många faktafel som den innehåller – bara vad gäller vårt ämne här:
Så här gick det dock till – först enligt vad KB skrivit till Benny:
Per Recén, musikhandlare
Unge Per Recén har en kort viktig roll i vår släkthistoria.
Han föddes 1893 och växte upp på Kungsholmen i Stockholm. 18 sept 1914, endast 21 år gammal, startar han Stockholms Musik & Talmaskins Depôt, Recén & Nilsson. Den senare, John Nilsson, född 1892, satsar hela driftkapitalet (3000:-) ”men den eventuella vinsten varje räkenskapsår skulle delas lika” (KB). Affären, här på fotot t.v., ligger på Högbergsgatan 29, mellan Götgatan och Katarina k:a.
”Affärerna gick tydligen bra och efter något år kunde man 1915 öppna en filial på Odengatan 71” (KB), Astrid Lindgrens hörna vid Dalagatan. Föreståndare är en viss Hildur Lindskog, Pers blivande fru och vår sagesman Bennys släkting.
Första världskriget pågår och 1916 är det dags för Per att dra på sig uniformen! (Det är ungefär då som den sex år äldre (och frikallade) Emil Pettersson säger tack och adjö till Gottfrid Johansson och bygger Farres fabrik i Sundbyberg.)
Januari 1917 löser Recén ut sin kollega Nilsson. Fästmön står då som ”innehavare av musikaffären Scala på Odengatan 71, vilken var den f.d. filialen, nämnd ovan” (KB). Båda deras affärer står nu i telefonkatalogen. Men 1918 syns bara Högbergsgatan! Året därpå inte ens den! Det händer tydligen saker:
De unga tu till vänster gifter sig pingstaftonen 1918. Fotot är taget i Spånga, väster om Stockholm, där fästmöns släktingar just uppfört en villa, strax intill den mera numera kända Spånga-Folkan. September 1919 får paret en dotter.
I samma del av Spånga har då Emils föräldrar bott i ett par år! En intressant fråga är: Kände de varandra redan då? Emil själv driver vid den här tiden en liten firma i Gamla stan, Köpmangatan 6, där han och svågern monterar grammofoner och säljer munspel en gros. Det blir snart för trångt!
SMH nämner om Ernst Rolfs förlag, att ”1920 hade filialen Odengatan lagts ner”. Tydligen hade Rolf hyrt in sig på Odengatan 71. Steget var inte långt, han blev faktiskt lilla fröken Recéns gudfar!
Per Recén nämns aldrig i SMH som i stället påstår att ”Skandinaviska Musik- och fotocentralen, som ibland blott kallades Skandinaviska Musikcentralen, grundades 1920 (1919) med lokaler i Odengatan 71”. KB skriver mera tvärsäkert att den tidigare kollegan Nilsson(!) ”grundade ett musikförlag, (Skandinaviska) musikcentralen (verksamt 1919-22). 1924 flyttar Nilsson till Strömsund där han snart blir känd som ’Bio-Nisse’ i hela Norrlands inland.”;
Paret Recén behåller Odengatan 71. Men 1920 börjar det röra på sig på Söder: ”Affären Högbergsgatan 29 flyttar ner till Götgatan 32A”. (SMH).
Bennys härliga foto av butiken i backen mot Medborgarplatsen bör alltså vara från just 1920/21. Han håller det för troligt att damen i dörren är en svägerska till Per.
”Den 12 september 1921 överlät Recén sin firma på Emil Petterson och Harald Andersson mot en ersättning om 33.846:-. Det blev grundkapitalet för den firma [Recén] startade den 27 oktober samma år med sin kusin Carl Rudolf ”Rulle” Andersson, Skandia Record, Recén & Andersson” (KB).
Läs mer om Skandia Record / Villa Soltorp.
Det är alltså Emil som enligt klippet ovan ”reorganiserar” affären på Götgatan, medan Recén troligen behåller sin 29:a där uppåt Katarina k:a. Den finns nämligen med i både 1922 och 1923 års telefonkataloger – som ”Sthlms Musik- och Talmaskins AB, Högbergsgatan 29, Specialaffär för Talmaskiner och Skivor”! Tryckfel? Borde ju stå Götgatan…
Lokalerna på Götgatsbackens västra sida, strax nedanför Högbergsgatan, känns här lätt igen men har numera nr 42.
Mellan våningarna går en graciös spiraltrappa upp till innergården, som är gemensam med 32A där Emils familj bodde från 1924 och några år framåt. Dottern Margit hade minnesbilder…
En halvtrappa ner syns den lilla lokal som blev verkstad för Emil och hans två släktingar. Där fortsatte man att montera grammofoner och reparera speldosor och annat.
Fotona togs 2007, med tillstånd av de tillmötesgående nuvarande innehavarna.
AB Musikdepôten bildas den 31 oktober 1923. Styrelsen utgörs av Emil, hans far Johan och grosshandlare Thore Lindström i Södertälje, med vilken Emil haft ett kollegialt samarbete ända sedan han 1917 köpte munspel engros från Thores företag i Södertälje. Thore och Emil har också gjort många inspelningar och sålt dem på det egna skivmärket Stadion. Snart visar också AB Musikdepôten upp sig i telefonkatalogen.
Det går däremot inte så bra för Per Recén. Hans anläggningar i Lilla Alby övertas redan 1923 av Odéon, sedan han fått slut på pengar (KB). Men ”från hösten 1924 namnändras Skandinaviska Musikcentralen, Odeng 71, till Scala Musikhandel” (SMH). Som vi sett ovan hade musikaffären kallats ”Scala” redan 1917. Det talar nog ändå för att den fortfarande drivs i deras regi.
År 1925 avlider Per Recén i sviterna efter en bilolycka. SMH konstaterar beklagande att Scala ”förde en tynande tillvaro och upphörde i början av 30-talet”. Vid den tiden hade Emil flyttat in i anläggningarna i Lilla Alby och fått igång sin nya Emil Pettersson Musikinstrumentfabrik där.
ÅTER TILL SIDAN: