FLYSTA VILLASAMHÄLLE
Tjugo- och fyrtitalister minns sina barndomstider
I Spånga hembygdsförenings tidskrift Spångabygden, nr 56/1996 finns artikeln ”Min barndoms Flysta”. Artikelförfattaren Gun-Lis Gewert var dotter till våra grannar Klingberg, som redan 1927 byggt sig ett egnahem på Klippvägen, längst i söder mot Nälstaån. Modern, Frida Klingberg, var som socialdemokrat starkt engagerad i municipal- och kyrkofullmäktige liksom i Konsums styrelse.
Artikeln inspirerar också mig till att minnas hur min barndoms Flysta tedde sig. Jag blandar våra minnesbilder fritt. Gun-Lis tar dock avstamp i sent 20-tal medan jag själv kom dit först 1945, efter andra världskrigets slut.
Åke Svalfors, Sundbyberg 2015
Det lilla hus som nu är Flysta Pizzeria har en gammal historia. Först låg här en liten kooperativ affär som dock redan 1931 flyttade till en ny tvåvåningsbyggnad på tomten närmare ”brandstationen”. Den bistre föreståndaren Odenbrandt bodde på övervåningen. Konsum hade tre separata avdelningar med svängdörrar emellan: mjölk, specerier och kött, allt med manuell betjäning. En period fanns det också en Kronfisken-affär bredvid. Jag jobbade i charken hos fru Rotstam under två jullov och bar julskinkor upp och ner mellan köttdisken och källarens cementkar med saltlake.
När min familj flyttade till Flysta 1945 fanns här totalt sju mjölk- och matvaruaffärer. Så var det på 40-talet när man handlade mjölk och grädde i kannor och ingen hade kylskåp. 1955 byggdes Konsum om till ”snabbköp”. Det tog nog knäcken på flera småaffärer.
Det nya moderna Konsumhuset, med platt tak förstås, byggdes 1977. Den sista konkurrenten, Emhagens på Enevägen, gav upp strax därefter.
Hellbergs Sybehörsaffär tog över Konsums första lilla hus (i vänster bildkant ovan). De höll ut till slutet av 80-talet då där alltså blev Flystas första pizzeria.
På gården bakom låg en mangelbod med stenmangel dit man fick följa med mamma ibland och hjälpa till att köra. Ibland hann vi inte stoppa in ny trärulle efter vändningen. Panik! Då gällde det att tvärnita. Sedan fick man bända upp den jättetunga marmoröverdelen med en tjock trästör och stoppa in rullen igen. Underligt nog hörde man aldrig talas om någon som klämde sig. Läs också om Aspeqvists mangel.
I brandstationen, som fortfarande finns kvar norr om Konsum, låg också den ”kommunala” tvättstugan med sina ångande tvättgrytor. På övervåningen låg ett bibliotek där förut Flysta municipalfullmäktige haft sina sammanträden.
Taxistationen låg i en liten utbyggnad på högra gaveln. Den drevs sedan 1938 av våra goda vänner Georg och Rune Eriksson i Pionjärbacken. Starkaste barndomsminnet av taxin är när jag fick se hur man plockade bort sätena ur den stora svarta Volvon, sköt in sjukbåren genom bakluckan och fäste en plåt med det röda korset på kofångaren. Se där, en perfekt ambulans! Läs mera i Spångabygden!
Gun-Lis Gewert skriver om det kvarter mellan By- och Spångavägen, som av och till varit lekpark. På 30-talet var där ett gärde med växthus, avgränsat av granhäck på ena sidan och den gamla allékantade vägen upp till Flysta Gård på den andra. Den fick sedan namnet Allévägen. Här låg Skölds matvaruaffär, i ett hus som brann ner på 50-talet. Allévägen blev omdöpt till Rullstensvägen vid inkorporeringen 1949. När gärdet bebyggdes på 50-talet, fick vägen sitt nuvarande läge utanför trädraden, med den gamla vägbanan nu som gångbana.
Nya villaägare slog sig ner runt Flysta Gård. Den gamla vägen därifrån mot Bromma finns kvar som Söderberga Gårdsväg. Redan 1927 gick här gula buss 4 direkt till Norra Bantorget, först över Beckomberga gård mot Bällstavägen och vidare mot Sumpan och Haga Södra.
Snart byggde man den mer direkta vägen över gärdet. Den drabbades dock av ordentliga översvämningar och fick en gångbana i trä ”för icke simkunniga”, som min klasskamrat skriver i Spångabygden. Vi är många som minns det stora äventyret med renoveringen av ån och stenläggningen av Spångavägen. Man kunde ju få åka med på den hästdragna kärran! Men fint blev det, inte minst för den ökande busstrafiken som 1948 förlängts från Folkan till Spånga station. Innan tunnelbanan och 117 kom 1952, fanns också möjligheten att ta sig till stan genom Bromma och över Tranebergsbron, då med röda 63:an från Beckis’ bevarade grind vid Spångavägen, eller med 62:an från Bromma kyrka. Långa promenader för små barn.
När man kom med buss 4 (direkt!) från Norra Bantorget klev man av vid blåa kiosken. Där köpte man tidningar, läsk och kola. På norra sidan av ”Centralvägen” låg ett helt litet köpcentrum: först Flysta Möbelaffär, sedan Emhagens Livs, Hjeltes fiskaffär med vattnet rinnande på rutan, någon slags parfymaffär och en rörfirma. Långt om länge byggde Esso en bensinmack så man kunde tanka soppa till sin moppe. Nu är det andra tankar som gäller på den tomten…
Det egentliga ”centrum” låg dock framme vid brandstationen. Där fanns det tobaksaffär, damfrisering och hattaffär. I huset bredvid fanns Adlers Beklädnadsaffär och mittemot låg alltså Hellbergs sybehör som hade allting. I Flysta fanns också två (!) sportaffärer. Roos Cykel och Sport vid Allévägen hade bensinpump och Nyströms Cykelaffär uppåt Skogslöparvägen höll med luftpump. Där låg också tidigt Richardssons Glasmästeri.
Både Flysta Möbelaffär och Flysta Järn & Färg, öppnad redan 1938, ägdes av familjen Gustavsson på Byvägen. Jag gick i småskolan i Folkan med sonen Jan-Erik (t.h.), som vid lämplig ålder övertog järnaffären tillsammans med sin bror och drev den till mitten av 80-talet. Nu säljs där soffor.
På Järnis högra gavel låg också posten tills den flyttade till hörnet av Spångavägen och Långvretsvägen. Där är det också pizzeria nu…
Hembageriet bredvid Järnis-huset ska inte heller glömmas. Det var världsberömt i hela Västerort, inte minst för bröllopstårtorna och mandeltårtan ”Flysta Special”. Här köpte vi barn våra femöres Mjölkchoko i brunt papper.
Hembageriet startades redan 1912 och borde egentligen ha kulturminnes-märkts för sin gamla fina marmorinredning. 1971 tog Janne Wessberg över och drev rörelsen framgångsrikt till sin pensionering 2010!
Gun-Lis Gewert drar sig till minnes zigenarna ”som ibland fick tillstånd att stanna upp vid Beckombergaskogen. De fick hålla tillgodo med en sank äng på norrsidan av skogen söder om ån. Där smälte snön sent och solen nådde inte dit.”
Från början av 50-talet minns jag att de av och till slog sig ner också på solsidan av ån, där det nu ligger en röd radhuslänga. De blev på så vis grannar med Lundbergers. Bröderna Kalle och Martin Lundberger var välkända cyklister. Yngste brodern Harry – ”Professorn” i motorcykelvärlden – är väl fortfarande känd av många. Deras tomt var säkert den ”värsta” i hela västra Stockholm. Ett två meter högt ”lager” av motorcykeldelar täckte nästan hela tomten, förutom de små gångar som behövdes för att komma åt ”reservdelarna” och det ruckliga boningshuset. Där skötte ”morsan” markservicen och slog ihjäl råttor. Mycket spännande för oss grabbar och ett eldorado för hoj-entusiasterna. Harry dog 2005. ”Vänner” reste gravvården på Spånga kyrkogård.
Åter till Gun-Lis barndomsminnen, som vad gäller denna del lika gärna kunde vara skrivna av mig själv: ”Att bo i utkanten av Flysta var att bo i äventyrens värld. Vi byggde farkoster av tunnor och paddlade i ån. På vintern var den vår skridskobana. Vi hade en stor bob, som vår far snickrat. Vi kunde sitta tre grensle i rad fram och två bredvid varandra bak. Färden gick utför de branta backarna utom på tisdagarna för då kom fiskbilen.”
Även vår far snickrade en sådan bob, för livsfarliga färder utför hela kvarteret Stupet, från vattenpumpen uppe vid Pionjärbacken ner till Gun-Lis föräldrahem. Vägen heter nu Flystaslingan, ett i sanning mycket lämpligt namn på denna smala och uruselt underhållna väg. Av Klippvägens bobbacke finns dock bara den övre delen kvar.
Se fler sidor om Flysta:
- Introduktion
- Förhistorisk tid i Södra Spånga
- Flysta från medeltid till 1800-tal
- Protokoll från Storskiftet 1794
- Flysta kv Gården på 1900-talet
- Minnen från 1900-talets Flysta
Lena kommentar 2023: Åke som skrev detta föddes 1940 och växte upp i den fridfulla Stockholmsförorten Flysta, mellan Spånga och Bromma. Precis som jag och min bror gjorde ett par decennier senare. Min bror David bor åter igen i Flysta, när detta skrivs, och hans barn har i sin tur delvis också vuxit upp och blivit stora där.
Åke gjorde efterforskningar och skrev sina texter om Flysta runt år 2010-2015 och många hus, butiker och liknande har givetvis hunnit förändras ytterligare sen dess. Tyvärr är hans Flysta-fotografier från den tidens webbsajt mycket små, kanske återfinner jag originalen i framtiden och kan byta ut dem mot större. Vi får se…