Stora Flysta by – En Stockholmsförort från forntid till nutid

BERÄTTARE: Åke Svalfors

STORA FLYSTA BY

Stenåldern (7000 – 1800 f.Kr.)

År 2000 f. Kr. låg strandlinjen 20 meter över den nuvarande! Antikvarie Margareta Biörnstad skriver i ”Spånga sockens historia” om Spångas, och därmed också Flystas, förhistoria: 

”Under den äldre stenåldern och det första avsnittet av den yngre stenåldern är det på grund av det höga vattenståndet helt uteslutet att någon bosättning skulle kunna ske i Spånga. Ännu vid stenålderns slut var det mycket små delar av socknen som hade höjt sig över vattenytan. Det hade bildats större och mindre öar och landskapet måste ha haft ett utseende som Stockholms skärgård har i dag. [ ]

Om man under den yngre stenåldern kan räkna med en egentlig bosättning i Spånga är svårt att säga. [ ] Däremot visar fynden tydligt att området redan då besöktes av människor. [ ] Man får ett intryck av, att den något större fyndtätheten i Hässelby Villastad och centrala Spånga kan betyda, att dessa områden vid stenålderns slut har varit mer attraktiva än andra inom socknen, och att någon form av bosättning har skett på de små landområden i form av öar och halvöar, som  hade bildats här före bronsålderns början.” (SSH)

Bronsåldern (1800 – 550 f.Kr.)

gravfält
Gravfältet vid Skogslöparvägen i Flysta (buss 117 hållplats)

”Ett visst stöd för hypotesen [ovan] ger emellertid fynden från bronsåldern. Från denna tid är också den första säkra bosättningen inom socknen och platsen för den äldsta boplatsen ligger just inom centrala Spånga, i Nälsta.” (SSH). 

Spånga bronsålder
Möjliga centralområden i Spånga under bronsåldern (NS, beskuren)

I sin doktorsavhandling 1992 skriver Anita Biuw:

”Tre eller möjligen fyra områden inom Spånga framstår som möjliga ’centra’ i en permanent bebyggelse under bronsåldern. I södra Spånga är det Kälvesta-Vinsta-området [ ]. Här bedrevs boskapsskötsel med får/getter, nöt och möjligen tamsvin. [ ] I Nälsta fanns det under bronsåldern sannolikt en bosättning av mer permanent karaktär liknande den i Vinsta och Kälvesta.” (NS)

Järnåldern (550 f.Kr. – 1050 e.Kr.)

Vid Kr.f. låg strandnivån tio meter över den nuvarande. Det innebar att ”Bällstaviken” västerut nådde ända upp till Järfälla kyrkby och Viksjö. Från  Spånga Centrum sträckte sig en vik norrut mot den långt senare kyrkan.

Från Bromsten kunde man ta en nordlig led mot Råstasjön. Därifrån tog man sig lätt mot Brunnsviken och Saltsjön. Diket mellan Rinkeby och Ör är en sista rest – som nog snart är lagt för gott i kulvert.

Spånga järnålder
Fornlämningar i centrala Spånga vid Kr.f. (NS, beskuren)

Åt andra hållet gick en vik söderut. Här finns fortfarande en sista gnutta öppet vatten i Nälstaån, Flystas gräns mot Bromma och Vällingby.

På bilden markeras bland annat röset på Flystaberget (4), gravfält vid Byvägen (2) och Skogslöparvägen (27), Nälsta boplats (53) och hällristningen i Sundby (185).

Allt efter som landet höjdes uppstod många bosättningar utefter dessa vattenleder. I Bromsten, ”på ett berg med ett strategiskt läge norr om havsfjärden” som SSH uttrycker det, finns rester av Spångas enda fornborg (58), likaså ett järnåldersgravfält, ”varför det rimligen kan antas att Bromsten som bebyggelseenhet har ett förhistoriskt ursprung, som går tillbaka åtminstone till yngre järnålder.” (NS)

Runt 1950 gjordes utgrävningar av det så kallade Beckomberga-Råcksta-fältet (60) strax söder om Flysta. ”Gravfältet började användas under det andra århundradet av vår tideräkning och fortsatte att utnyttjas under yngre romersk järnålder och folkvandringstid (400-550 e.Kr.). [ ] Den förhistoriska tidens sista period, vikingatiden (800 – 1050 eller 1100 e.Kr.) var också representerad på detta gravfält, men endast en enda anläggning kunde säkert dateras.”, säger SSH om Beckomberga-Råcksta. Vad gäller åtminstone övriga områden hävdar NS: ”Undersökningarna i södra Spånga visade också att bygden expanderade kraftigt under yngre järnålder, framför allt under vikingatid.”

Runhäll Sundbyvägen
”Andvätt och Gärdar läto rista dessa runor efter Sven, sin fader, och Kättilvid efter sin make”

Till sist får vi inte glömma den praktfulla runhällen (185) vid den norra änden av Sundbyvägen. Riksantikvarieämbetet skriver på sin skylt att den kan vara utförd av den kände runmästaren Fot. Den minner om den tid på 1000-talet när Sverige kristnades. Flystas ”förhistoriska tid” var därmed slut.

Runhällens skylt-text
Skylten vid runhällen vid Dagsverksvägen/Sundbyvägen.

FORTSÄTT till nästa sida


Se fler sidor om Flysta: